Ursprung och historia

Epitalon växte fram ur ett forskningsprogram som startade i Sovjetunionen och som fortfarande pågår i Sankt Petersburg.

Extrakt ur körtlar

På 1970-talet började militärläkare i Leningrad, bland dem Vladimir Khavinson och Vjatjeslav Morozov, att testa extrakt från djurorgan. Deras teori var att varje organ innehåller korta peptider som hjälper till att reglera dess egna celler, och att signalerna avtar med åldern. I början av 1980-talet rapporterade de längre livslängd hos möss som fått extrakt av bräss och tallkottkörtel.

Epitalamin

Extraktet ur tallkottkörteln fick namnet epitalamin. Under de följande åren gavs det till bananflugor, möss och råttor, och testades senare på äldre personer vid Institutet för gerontologi i Kyiv. De studierna på människor använde extraktet, inte Epitalon, en skillnad som ofta försvinner på nätet.

En enklare molekyl

Ett extrakt är en blandning, och innehållet kan variera från parti till parti. Gruppen analyserade därför vilka aminosyror epitalamin innehöll och satte ihop en kort peptid av dem: Ala-Glu-Asp-Gly. Den fick namnet Epitalon, och de första artiklarna om den kom runt år 2000, med början i försök på bananflugor.

Telomerögonblicket

År 2003 rapporterade gruppen att Epitalon slog på telomeras i mänskliga fetala fibroblaster, en typ av bindvävscell som normalt saknar enzymet, och att deras telomerer blev längre. Ett år senare rapporterade de att åldrande celler av det slaget gjorde ungefär tio extra delningar efter behandling. Dessa två korta rapporter är fortfarande de mest citerade Epitalon-artiklarna.

Hittad i själva körteln

I många år beskrevs Epitalon som en syntetisk konstruktion. År 2017 rapporterade Khavinsons grupp att de hade hittat AEDG-sekvensen bland tetrapeptiderna i körtelextraktet, vilket stöder tanken att den förekommer i naturen.

Intresse utanför Ryssland

Sedan omkring 2019 har grupper i Italien, Kina, Storbritannien och på andra håll gjort egna försök med stamceller, äggceller och telomerer. År 2025 publicerade forskare vid Medicinska universitetet i Warszawa en bred översikt, och ett team vid Brunel University London publicerade oberoende telomermätningar.